Vem är du, Jesus?

En vinterkväll 1989 satt en vän och jag uppkrupna i de gröna plastfåtöljerna jag hade i mitt rum på Jianghan University i Wuhan. Halvberusade på sött kinesiskt vin filosoferade vi över livsfrågor. Plötsligt säger min vän, som inte alls var troende, ”Om Jesus är den han säger sig vara så förändrar det... (han pausade en stund) …allt.”

När det här påståendet slängdes emot mig var jag djupt engagerad i att lära mig Qi Gong av en mästare i Kina. Mitt mål var att förstå Tao Te Ching ”Vägen”, taoismens djupt filosofiska förklaring till livet, och ta med mig den visdomen till Sverige. Plötsligt konfronteras jag Jesus. Man kan beskriva det som att han steg in i mitt liv och ställde sig mitt framför mig.

Även om jag hade vistats i kyrkan och sökt en hel del i den kristna tron så hade jag aldrig hittat ett svar där. Hade jag gjort det så hade jag inte rest till andra sidan världen för att leta.

Berättelsen om Jesus har förts vidare i 2000 år. Bibeln har översatts åtskilliga gånger. Vi vet att det finns fel här och där som ett resultat av det, men vi vet också att ingen skrift granskats så ingående som Bibeln. Det som förts vidare är så gott som identiskt med handskrifter man funnit i olika arkeologiska utgrävningar.

Det är fascinerande att det som står faktiskt är liknelser och berättelser vi idag kan greppa. När jag och min mamma pratade hade jag ibland svårt att förstå den tid hon beskriver och det är bara 25 år mellan oss. Givetvis kan vi bortförklara Bibelns trovärdighet, men då får vi problem. Mycket av det som står i Bibeln beskriver det djupt mänskliga hos oss och det är lika relevant idag som det var när det skrevs. Med få ord förklarar Bibelns författare det som idag blir mångordiga psykologiska utläggningar. Våra grundläggande behov beskrivs i Bibeln på ett sätt som gör det fullt möjligt för människor över hela jorden, alla kulturer och samhällsklasser att förstå det.

På grund av andra skrifter vet vi också att Jesus levde. Den fråga som vi ställs inför är en annan. Jesus ställde inte frågan till en ledare för en grupp eller en nation utan han ställde den personligt när han riktade den till sina lärljungar.

I Matteusevangeliet 16:13-16 står det
”När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: “Vem säger människorna att Människosonen är?” De svarade: “Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” Han sade till dem: “Och ni? Vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: “Du är Messias, den levande Gudens Son.” 

Det handlar alltså inte om ifall Jesus har levt eller inte. Det vet vi att han gjorde. Frågan är vem han är. Jesus ger oss egentligen inget val utan när frågan en gång konfronterats oss kräver den ett svar. Det gör han på ett mycket praktiskt sätt. När vi läser om honom så kommer vi fram till samma sak som personer före oss kommit fram till

• han kan ha varit en bedragare som medvetet bedrog folket och faktiskt hädade genom att göra sig jämställd med Gud. Isåfall gjorde den tidens judiska ledarskap en rätt bedömning.
• han kan ha vara sinnessjuk och haft vanföreställningar. Då hade han behövt bli omhändertagen.
• han är den han säger sig vara. Han kom till det som var hans och dödades för att han sade sanningen.

Idag ställer han frågan till dig. ”Vem säger du att jag är?”