I fritt fall
Jesus har förlåtit oss från alla våra synder. Han har förlåtit oss för allting som vi har gjort, gör och kommer att göra. Det är svårt för en människa att ta emot det, men det är nyckeln till frihet. Det är vi som inte har frigjort oss från synden och Han vet att gemenskapen med Honom är vår räddning. Det var därför Han förlät allt och ger oss livet som gåva. Det är gratis för oss, men kostade Honom Hans livet här.
Jag tror att jag hamnar i fritt fall om jag släpper taget om allt som är trygghet här och nu. Om jag släpper taget om det som är välbekant för mig. Om jag vänder mig om och verkligen ser på Honom. Det jag inte förstår är att jag är i fritt fall för att jag just inte släpper taget om det jag ser. Om jag bara vandrar här i världen och anpassar mitt sätt att tänka, försöker förstå det jag möter med mina sinnen så blir jag trygg och har fast under fötterna.
Varje gång jag öppnar min Bibel säger Gud mig att jag ska vända mig helt bort ifrån den här världens sätt att tänka. Inte från människor eller situationer utan från tankesättet. Det sättet som jag hela tiden, runt omkring mig, är omsluten med, känner till och är trygg i. Han ber mig, ropar till mig på varje blad jag läser att vända mig till Honom som jag inte ser. Tro på Honom som jag aldrig tagit på med mina händer eller hört min mina öron. Det är då som marken under mina fötter rämnar.
Begreppet att hamna mellan stolarna stämmer väl in på mig då, för jag hamnar mellan två världar och försöker desperat klamra mig fast vid någon av dem. Men…. så vet jag plötsligt, ser med någon form av inre syn, Honom och Hans kärlek får mig att släppa taget. Jag faller handlöst av kraften, av det oförtjänta. Jesus vet att om jag bara för en sekund ser in i Hans ögon så är Hans dragningskraft starkare än allt jag tidigare mött eller kommer att möta. Det vet inte jag. Jag tror det hänger på mig. Han vet att det som drar mig tillbaka hängdes upp på Honom för 2000 år sedan. Han vet i vems hand jag fallit.
”Och när jag har lyfts upp från jorden ska jag dra alla till mig.” (Johannesevangeliet 12:32)