Förlåtelsen

september 17, 2026 /

Förlåtelsen är grunden för den kristna tron. Det är Guds förlåtelse som gör frälsningen möjlig. Förlåtelsen som en del av vårt arv i Kristus och om hur vi kan förlåta andra med den förlåtelse vi själva har tagit emot.

Det här är en introduktion till ämnet förlåtelse och jag tar även upp några av de vanligaste hinder som människor möter när de försöker förstå att Gud inte längre håller deras synder emot dem.

Förlåtelsen – grunden för det nya livet

Guds förlåtelse är grunden för frälsningen och livet i det nya förbundet. Det är just förlåtelsen som gör det möjligt för oss att bli Guds barn. Den befriar oss från ett liv som vi aldrig skulle kunna leva i egen kraft och öppnar dörren till det liv som Gud har skapat oss för att leva. Förlåtelsen är början på upptäckten av vårt arv i Jesus Kristus. Det arvet blir verkligt i våra liv när vi börjar leva utifrån den förlåtelse vi själva har fått och låter den gå vidare till andra.

Det finns många felaktiga föreställningar som hindrar människor från att ta emot den förlåtelse Gud redan har gett dem, men den som verkligen vill lära känna Gud kan upptäcka den sanning som gör henne fri.

Evangeliet och förlåtelsen

När det gäller ämnet förlåtelse har jag upptäckt att det första som behöver behandlas är evangeliet eftersom det finns olika uppfattningar om vad evangeliet egentligen innebär.

I det tidigare inlägget Lösningen beskrev jag evangeliet utifrån problemet och lösningen. Problemet är synden och den andliga döden. Lösningen är förlåtelsen och det andliga livet. Denna beskrivning är dock inte den vanligaste.

När jag har frågat människor hur de skulle beskriva evangeliet får jag ofta svar som visar att de inte riktigt förstått dess innebörd. Det vanligaste svaret bland de bättre svaren är ungefär “Jesus dog för våra synder så att vi kan komma till himlen när vi dör.” Jag skulle inte säga att detta är fel, men det är inte hela bilden.

Många människor som tror på Jesus menar att förlåtelsen är detsamma som frälsningen. De tänker att när en människa får sina synder förlåtna, då är hon frälst, men jag ser det annorlunda. Jag tror att förlåtelsen gör frälsningen möjlig, men att förlåtelsen i sig inte är hela frälsningen. Frälsningen handlar om att den Helige Ande återupprättas i människan – det liv som gick förlorat genom Adam.

Evangeliet, de goda nyheterna, är att Jesus dog för våra synder för att vi skulle kunna göras levande genom den Helige Andes närvaro inom oss.

En fullständig och slutgiltig förlåtelse

Förlåtelsen måste vara fullständig. Det innebär att den måste omfatta all synd. Om någon synd fortfarande inte skulle vara förlåten skulle det betyda att den synden potentiellt skulle kunna vara orsaken till att den Helige Ande lämnar den troende.

Varför då? 

Jo, därför att Bibeln säger “Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarbrevet 6:23)

Det är just det faktum att ingen synd längre återstår som inte är förlåten genom Jesus som gör det liv vi fått till ett evigt liv och det är ett liv som bor i vår ande för alltid. Det finns inte längre någon synd vi kan begå som gör att den Helige Ande lämnar oss igen och det här är ett liv vi får leva i redan nu och som fortsätter efter vår fysiska död.

Evangeliet handlar därför inte bara om frågan “Hur kan Gud rädda oss från helvetet och föra oss till himlen?” Det handlar om något ännu djupare: “Hur kan Gud själv lämna himlens härlighet och komma in i oss, så att vi kan födas på nytt genom hans Ande och bli hans barn?”

Sedan vill han låta oss växa och mogna under vårt liv här på jorden.

Det är lätt att gå vilse bland alla bibelverser om förlåtelse och alla teologiska diskussioner som har pågått genom kyrkans historia, men enligt min erfarenhet måste varje samtal om förlåtelse börja med frågan Vad är din definition av evangeliet?

Förlåtelsen genom Jesus Kristus

Jag är medveten om att min förståelse av förlåtelsen inte är den vanligaste och därför tror jag att det är viktigt att vi är öppna med att det finns olika uppfattningar i denna fråga. Bibeln innehåller många texter som handlar om förlåtelse, och alla dessa behöver tas på allvar.

I det här inlägget är det inte möjligt att gå igenom varje tänkbar tolkning eller varje teologisk fråga som kan uppstå, men jag välkomnar naturligtvis frågor och samtal kring sådant som kan uppfattas annorlunda.

Längre fram i det här inlägget kommer jag att ta upp några av de vanligaste invändningarna som människor har kring en fullständig förlåtelse, men först behöver vi förstå vad denna förlåtelse innebär och vilka konsekvenser den får. Det finns många viktiga följder av den förlåtelse som Gud har gett genom Herren Jesus Kristus.

Jesus dog på korset för hela världens synder. I Johannes 1:29 står det  “Se Guds Lamm som tar bort världens synd.” och i 1 Johannesbrevet 2:2 står det “Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.” Paulus skriver i Romarbrevet 6:10 “Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv lever han för Gud.” Ur Guds perspektiv är synden därför inte längre ett hinder mellan honom och människan. Gud behöver inte längre föra räkenskap över människans synder. Han är fri att träda in i våra liv personligen och bygga en relation med oss, eftersom han inte längre håller våra synder emot oss.

I 2 Korinthierbrevet 5:19 står det “Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser…”

Från det gamla förbundet till det nya förbundet

Genom Jesu verk befriades också människan från det gamla förbundet – det mosaiska förbundet.

Lagen som gavs genom Mose krävde lydnad och förklarade konsekvensen av synden och syndens konsekvens är döden, men nu tog Jesus själv den död som lagen förkunnade över synden. Han uppfyllde det krav som människan aldrig kunde uppfylla och det är därför vi inte längre är bundna till det gamla förbundets villkor. Allt som krävdes har redan fullbordats genom Jesus Kristus.

Under sin jordiska tjänst undervisade Jesus utifrån Mose lag, eftersom det var det förbund som fortfarande gällde innan hans död., men genom hans död invigdes det nya förbundet. Det här var något Gud redan hade talat om genom profeten Jeremia “Jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder.” (Jeremia 31:34)

I det nya förbundet får vi bli Guds barn genom att födas på nytt genom den Helige Ande.

I Johannes 3:3 står det “Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

Det är genom att bli född på nytt som vi får ta emot det arv som Gud har förberett för oss.

Efesierbrevet 1:3 ”Välsignad är vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse från den himmelska världen i Kristus,”

Efesierbrevet 1:11 ”I honom har vi också fått vårt arv, eftersom vi är förutbestämda till det av honom som genomför allting efter sin vilja och sitt beslut.”

Hebreerbrevet 9:15–16 ”Kristus är alltså medlare i ett nytt förbund, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, nu när han dött för att befria dem från överträdelserna som de begått under det första förbundet. Där ett testamente finns, måste det bevisas att personen som skrev det är död.”

Det här är ett arv vi inte behöver kämpa oss till för att få i framtiden utan det här är något vi får leva i redan nu. Vi får leva utifrån det vi redan har fått från Gud – inte utifrån en ständig strävan efter att försöka få honom att ge oss något.

Att leva utifrån det vi redan har fått

Många människor lever sitt kristna liv utifrån en ständig förhoppning “Om jag bara gör tillräckligt rätt, om jag bara lyckas bättre, om jag bara blir mer helig, då kanske Gud kommer att välsigna mig.”, men detta bygger på ett tänkande som hör till det gamla förbundet.

Det nya förbundet börjar på en annan grund. Nu får vi börja med det Gud redan har gjort och vi börjar med den förlåtelse vi redan har fått. När vi vilar sanning att all vår synd är förlåten börjar vi upptäcka att Gud också ger oss det vi behöver för att leva på ett nytt sätt.

Han ger oss förlåtelse så att vi kan ge förlåtelse vidare, kärlek så att vi kan älska andra och han ger oss nåd så att vi kan leva i nåd.

Det kristna livet handlar därför inte om att försöka få något från Gud som vi ännu inte har utan istället handlar det kristna livet om att upptäcka och leva i det vi redan har fått genom Kristus. Ett tecken på andlig mognad är att vi allt mer förstår vilket arv vi har fått och lär oss att använda det i vårt vardagliga liv.

Jesu undervisning om förlåtelse

När Jesus undervisade om förlåtelse finns ett exempel som ofta har skapat mycket förvirring. I Herrens bön säger Jesus “Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er himmelske Far förlåta era överträdelser.” (Matteus 6:15)

Under århundraden har många kristna upprepat denna bön som en del av sin gudstjänst och personliga andakt, men den har ofta tolkats som att Guds förlåtelse är villkorad. Tanken blir “Om jag inte lyckas förlåta andra, kommer Gud inte heller att förlåta mig.” Om en människa är ärlig med sig själv måste hon trots allt erkänna att hon aldrig lyckas förlåta alla som har sårat henne. Så om Guds förlåtelse verkligen var beroende av vår förmåga att förlåta andra, skulle ingen människa kunna vara säker på att hon är förlåten och det var just det Jesus ville visa.

Han undervisade lagen så att människan till slut skulle inse sin egen oförmåga och förstå sitt behov av Guds nåd. Gud gav oss inte sin förlåtelse därför att hela världen en dag skulle lyckas leva upp till Jesu undervisning i bergspredikan utan han gav oss sin förlåtelse därför att Jesus dog för våra synder. Det var ENDAST det som öppnade vägen till det nya förbundet och det är därför vi nu kan förlåta andra med den förlåtelse vi själva har fått. Det är det Paulus förstår när han skriver “Var goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.” (Efesierbrevet 4:32)

Att förlåta med den förlåtelse vi har fått

Det är omöjligt för oss att leva utifrån två olika förbund samtidigt. Vi kan inte leva efter principen “Förlåt andra, annars kommer Gud inte att förlåta dig.” och samtidigt leva efter sanningen “Förlåt andra eftersom du själv redan har blivit förlåten.” Det är två helt olika utgångslägen.

Det ena bygger på det gamla förbundet – där välsignelsen är beroende av människans lydnad, medan det andra bygger på det nya förbundet – där vårt liv börjar med det Gud redan har gjort för oss. Vi behöver välja vilket förbund vi lever utifrån –  antingen det gamla eller det nya.

Det är viktigt att förstå att människor ofta förlåter andra på samma sätt som de tror att Gud har förlåtit dem. Om du tror att Gud endast förlåter dig när du uppfyller vissa villkor, kommer du också att ha en villkorad förlåtelse gentemot andra. I den villkorade förlåtelsen finns det en stark känsla av kontroll. Man kan då känna att man har makt över en annan människa “När du har förändrat dig tillräckligt, då kan jag förlåta dig.”

När du förstår att Gud har förlåtit dig utan villkor, då får du också möjlighet att ge vidare en sådan förlåtelse och för att verklig förlåtelse ska bli en del av våra liv behöver vi förstå förlåtelsen ur Guds perspektiv. Förståelsen av förlåtelsen är en upptäckt som fortsätter hela livet.

När vi själva har blivit sårade

Jag vet vad det innebär att bli sårad, kränkt och traumatiserad på ett sätt som en människa kanske aldrig helt återhämtar sig från. En av de största utmaningarna när man bearbetar sådana händelser är känslan av skuld och skuldens motsats – skulden som den andra personen har mot oss. När någon har skadat oss uppstår ofta en djup känsla av att den personen är skyldig oss något. Instinktivt känner vi att personen borde kompensera oss för den smärta de har orsakat, men när det handlar om djupa relationella sår finns det ofta ingen verklig möjlighet att betala tillbaka en sådan skuld. Det finns ingen ursäkt, ingen ersättning eller handling som kan helt ta bort det som har hänt så i praktiken är det en skuld som inte kan betalas.

Förlåtelse innebär därför att vi slutar kräva att någon annan ska ersätta oss för det de gjort mot oss.

Det betyder inte att vi säger att det som hände var acceptabelt eller att vi förminskar smärtan av det som hänt oss. Det betyder inte heller att vi låter människor fortsätta skada oss utan gränser. Förlåtelse handlar om att inse att det som hände var så allvarligt att det inte finns något en människa kan göra för att verkligen återställa det.

Det är på just det här sättet Gud förhöll sig till mänskligheten.

Det som började med Adam och Eva har fortsatt genom generation efter generation och kommer att fortsätta tills den dag då Gud avslutar denna tidsålder. Det som hände när Gud, genom Jesus Kristus, förmedlade sin förlåtelse tog han initiativet till en ny relation med människan. Det var en handling där han släppte en skuld som ingen människa kunde betala. Det betyder inte att vi ska erbjuda samma relation tillbaka till alla som har skadat oss. Vi är inte Gud. Jag vill absolut inte antyda att vi alltid ska göra oss tillgängliga för människor som fortsätter att såra oss, men det är viktigt att förstå vad Gud gjorde. Det var Gud som tog initiativet till något nytt med oss trots att vi aldrig kunde betala vår skuld. Vad vi har gjort är att vi tagit emot förlåtelse genom hans död och därför är förlåtelsen en del av det arv vi har fått som Guds barn.

Att leva från nåd istället för prestation

Den vanliga uppfattningen är ofta att vi måste leva heliga liv för att Gud ska kunna välsigna oss eftersom det var principen i Mose lag och det var på den grund Jesus undervisade utifrån när han undervisade lagen. Ingen människa kommer någonsin att kunna lyda tillräckligt mycket för att kräva något av Gud. Vi kan aldrig säga “Gud, jag har gjort tillräckligt. Nu är du skyldig att välsigna mig.”

Det är när vi i stället vilar i den förlåtelse Gud redan har gett oss som vi börjar upptäcka något nytt. Vi upptäcker att Gud själv ger oss det vi behöver för att leva annorlunda. Han förändrar oss inte genom att först kräva förändring av oss utan han förändrar oss genom att möta de djupaste behoven i våra hjärtan. 

Han ger oss förlåtelse så att vi kan ge förlåtelse vidare. 

Han ger oss kärlek så att vi kan älska andra.

Han ger oss acceptans så att vi kan sluta söka vårt värde genom människors godkännande.

Det liv vi lever i Kristus är därför ett liv där vi lever utifrån det vi redan har fått – inte utifrån det vi hoppas kunna förtjäna. Ett sätt att se en troendes mognad är att fråga ”Hur mycket har vi upptäckt av det arv vi redan har fått i Kristus?” och ”Hur mycket har vi lärt oss att leva utifrån det i vår vardag?”

Varför människor har svårt att ta emot en fullständig förlåtelse

Det motstånd jag har mött genom åren när det gäller undervisningen om förlåtelse har sällan handlat om en ärlig diskussion om vad som är sant eller inte utan de flesta invändningar har i stället handlat om vilka konsekvenser människor tror att en sådan förståelse skulle få. Tidigare beskrev jag att en annan syn på förlåtelsen också kan innebära en annan förståelse av evangeliet.

Det är svårt för många människor att överväga en annan syn, eftersom det berör frågor om frälsningen och evigheten. Det är frågor som berör människans relation till Gud och hennes framtid efter detta liv. Tanken på att ens egen förståelse av förlåtelsen kanske inte är helt riktig kan kännas mycket obekvämt Personligen har själv aldrig sett detta som den viktigaste frågan när det gäller en annan människas frälsning eftersom jag tror att Gud ser till människans hjärta och själv fattar ett rättfärdigt beslut om hennes relation till honom. Samtidigt måste jag vara trogen det jag tror att Gud har visat mig. Nu är det ju inte jag som är den som avgör en människas frälsning utan det är Gud.

Rädslan för konsekvenser kan ibland bli så stark att människor avvisar en djupare förståelse av Guds förlåtelse, men jag har sett många människor som med tiden har vågat vila mer och mer i den förlåtelse Gud har gett. Ofta sker denna förändring stegvis eftersom det kan ta tid för en människa att släppa gamla tankemönster och börja leva i den friheten som finns i det nya förbundet.

När vi inte vill att andra ska bli förlåtna
En av de vanligaste reaktionerna jag mött när jag berättat att Gud inte längre håller våra synder emot oss är den här “Men då kan ju vissa människor bli förlåtna trots allt de har gjort.” Jag möts alltså av en mycket mänsklig reaktion. När någon har sårat oss djupt vet vi att det inte finns något de kan göra som verkligen kan reparera skadan. Smärtan finns kvar så när vi hör att den personen kan få fullständig förlåtelse från Gud kan det kännas orättvist. Vi kan känna “De får förlåtelse, men jag måste fortfarande leva med konsekvenserna av det de gjorde.” Just det här är en av anledningarna till att människor ibland har svårt att acceptera en fullständig förlåtelse. De vill att Gud fortfarande ska hålla vissa människors synder emot dem och de vill att Gud ska straffa dem som har gjort fel och på så sätt skapa rättvisa för den smärta de själva har upplevt. Just det här är en verklig kamp för många människor samtidigt som det ger oss en möjlighet att upptäcka något djupare om Guds hjärta.

Vi får se vår egen fortsatta utveckling i förståelsen av hans förlåtelse och vi får också börja förstå hur Gud själv har upplevt människans synd, uppror och kränkningar mot honom. Det finns mycket att tänka på när vi möter denna sida av förlåtelsen, men jag har upptäckt att ju mer en människa verkligen funderar över det här, desto mer öppen blir hon ofta för att överlåta frågan om rättvisa till Gud. Han ser allt. Han känner hela sanningen och han är den enda som kan döma fullkomligt rätt.

Rädslan att förlåtelse tar bort möjligheten att förändra människor
En annan vanlig invändning mot en fullständig förlåtelse är rädslan att människor ska förlora möjligheten att få andra att förändras. Jag förstår att människor kan påverkas genom belöningar och hot. Det är sant att vi ibland kan få människor att ändra sitt beteende genom konsekvenser, men detta förändrar inte människans hjärta. En person kan tvingas att göra något annorlunda utan att egentligen ha blivit en annan människa. Det är absolut möjligt att använda en felaktig förståelse av Guds förlåtelse för att manipulera och kontrollera andra människor. Man kan säga: “Om du inte förändrar dig kommer Gud att straffa dig” men jag tror inte att detta är det Gud vill åstadkomma.

Jag har mött många människor som innerst inne tror att relationer handlar om att kontrollera andra människor. Den religiösa världen kan ibland bli särskilt attraktiv för personer som söker en sådan kontroll, men få människor skulle själva uttrycka det på det sättet. I stället gömmer man ofta denna önskan bakom frågor som “Tänk om människor använder förlåtelsen som en ursäkt för att synda?” eller: “Hur ska människor någonsin bli motiverade att förändras om de vet att de redan är förlåtna?”

Frågorna kan låta som omtanke om andra, men många gånger handlar det egentligen om en önskan att kunna påverka och styra andra människors beteende.

Förändring som kommer från Gud

Vår Gud vill att vi ska förändras och bli annorlunda än vi är idag, men han har också visat oss vägen till verklig förändring. En människa förändras inte på djupet genom tvång eller genom att någon annan försöker kontrollera henne utan den verkliga förändringen sker när Gud möter de djupaste behoven i vårt hjärta. Det exempel jag tidigare gav om förlåtelse visar detta. När vi verkligen tar emot och vilar i den förlåtelse Gud har gett oss, börjar den förlåtelsen förändra oss så att vi också kan förlåta andra, men när en människa inte vilar i Guds förlåtelse, utan i stället ständigt får höra motsatsen – att Gud fortfarande håller hennes synder emot henne – blir det svårt för henne att uppleva den förändring som Gud har skapat henne för att leva i.

Människor som försöker utöva makt över andra vill ofta att andra ska förbli bundna till dem. Därför kan de kämpa emot att människor får upptäcka sanningen. Det nya förbundets principer står i motsats till många av de erfarenheter människor har från religiösa system, även inom många kristna sammanhang. Det nya förbundet bygger på Guds löfte “Jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.” Det är detta som befriar oss till att ta emot Guds kärlek och acceptans eftersom det är när vi vilar i den kärleken och acceptansen vi också kan ge den vidare till andra.

I stället för att vila i denna sanning försöker stora delar av den kristna världen fortfarande hålla synden i centrum, men Jesus dog för synden för nästan två tusen år sedan. Han gjorde det fullständiga verket men det betyder inte att synd saknar betydelse. Det betyder att syndens makt att skilja oss från Gud är bruten genom det Jesus gjorde.

Kommer fullständig förlåtelse att leda till mer synd?

Det finns naturligtvis en verklig fråga som många människor ställer “Om Gud inte längre håller våra synder emot oss, varför skulle då någon vilja leva rätt?” och det är en förståelig fråga. Många tänker att om konsekvenserna försvinner, försvinner också motivationen att förändras. Jag har mött människor som använt sanningen om Guds förlåtelse som en ursäkt för att följa sina egna begär och jag har sett människor säga “Om jag ändå är förlåten kan jag lika gärna leva som jag vill.” Många av dessa människor har senare kommit tillbaka och berättat att det var ett slöseri med deras liv. De har själva upptäckte att ett liv styrt av själviska begär inte gav den frihet och glädje de hade hoppats på. De flesta människor jag mött som har kämpat med synd skulle sannolikt ha haft samma kamp även om de inte hade hört undervisningen om fullständig förlåtelse.

Människor behöver inte alltid en teologisk förklaring för att följa sina begär. Jag har också mött människor som undvikit vissa synder på grund av rädsla – rädsla för Guds straff eller rädsla för att förlora hans välsignelse, men ofta har dessa människor fortfarande haft andra områden i sina liv där synden haft stor plats. Rädsla kan påverka människors beteende, men rädsla förändrar inte hjärtat. Jag kan förstå människors oro för att någon ska missbruka sanningen om förlåtelsen, men efter att ha undervisat om detta under större delen av mitt liv har jag inte sett att människor i allmänhet börjar synda mer på grund av denna förståelse. De som använder förlåtelsen som en ursäkt för att leva själviskt hade oftast gjort det ändå.

Förvandling genom Anden

Det jag vet är att människans hjärta inte kan förändras på det sätt Gud vill utanför den relation som definieras genom det nya förbundet.

Den verkliga förvandlingen – där synd minskar och Guds godhet växer fram i våra liv – sker genom

 

    • evangeliet,

    • syndernas förlåtelse,

    • det nya livet genom den Helige Andes närvaro inom oss,

    • och upptäckten av det arv vi personligen har fått genom Kristus.

Det är detta Gud har gjort möjligt genom Jesu död och uppståndelse.

Ingen människa kommer att uppleva denna förvandling utan att tro och lita på det Gud har gjort för henne. Jag förstår att människor kan uppleva vissa förändringar även med en begränsad förståelse av evangeliet, men det är inte samma sak som den djupa förvandling som sker när vi förstår hela omfattningen av det Gud redan har gjort. De som försöker leva genom att bara tillfredsställa sina begär och de som försöker kontrollera sina begär lever egentligen båda fortfarande utifrån sin egen kraft. Båda lever efter köttet. Den verkliga friheten kommer när vi lär oss att leva genom Anden. Det är sant att få människor kommer att omfamna denna sanning och leva i den frihet Gud har tänkt, men utan en förståelse av den fullständiga förlåtelsen kommer ingen att kunna göra det fullt ut. Det är bättre att några människor växer i Kristus genom att förstå sanningen, även om andra skulle missbruka den, än att ingen får upptäcka den frihet Gud har gett.

Stoltheten i att försöka få förlåtelse

Det finns en stor risk för personlig stolthet när människor försöker få förlåtelse på grundval av något de själva gör, i stället för att vila i det Jesus redan har gjort. Genom historien har människor skapat både formella och informella religiösa handlingar där de tror att de kan få förlåtelse genom sina egna insatser, bekännelser eller särskilda ceremonier.

Jag tycker att det är något gott att vi är ärliga inför Gud när vi misslyckas och erkänner våra synder, men det är viktigt att förstå att detta inte är det som gör att vi blir förlåtna. Förlåtelsen krävde Messias död. Allt annat förminskar allvaret i synden och innebär i praktiken att man återinför ett religiöst offersystem som Gud inte längre verkar genom. När jag frågar människor varför de bekänner sina synder inför en präst, framför ett kyrkligt altare eller ensamma inför Gud, får jag ofta svaret “Det får mig att känna mig bättre.” Jag kan förstå varför en sådan handling kan ge en känsla av lättnad, men den känslan är inte samma sak som att faktiskt vara förlåten. De positiva känslorna bygger ofta på tanken att personen själv har gjort något för att få förlåtelse och på så sätt får människan också en känsla av kontroll. Hon kan själv bestämma när hon ska bli förlåten genom tidpunkten för sin bekännelse eller sin handling. Det kan skapa en känsla av stolthet “Jag har gjort något” men evangeliet leder oss i en annan riktning “Jesus har redan gjort allt.”

Det är detta som är så centralt i det nya förbundet. Vår trygghet bygger inte på vad vi lyckas göra för Gud utan bygger uteslutande på vad Gud redan har gjort för oss.

Varför vissa ledare inte undervisar om fullständig förlåtelse

När man förstår de attityder jag har beskrivit ovan blir det också lättare att förstå varför vissa religiösa ledare inte undervisar människor om den fullständiga förlåtelsen.

Jag har sett pastorer börja undervisa sin församling om denna sanning, men sedan blivit borttagna från sin tjänst av människor som inte ville ta emot undervisningen. Det finns människor som inte vill släppa sin känsla av makt och kontroll över andra genom en felaktig förståelse av förlåtelse. De vill kunna säga “Du måste få ordning på ditt liv, annars kommer Gud att straffa dig.” De vill behålla den religiösa känslan av att de själva gör något för att få Gud att acceptera dem. För en religiös ledare kan det också finnas praktiska konsekvenser. Att undervisa om den fullständiga förlåtelsen kan innebära att man förlorar sin ställning, sin inkomst eller människors stöd. Det är inte lätt att bygga och behålla en stor församling när budskapet är att människan redan har fått det hon behöver i Kristus och inte längre behöver leva under skuld och rädsla.

Den största delen av motståndet mot fullständig förlåtelse handlar därför ofta inte om bibelverserna i sig. Bibeltexterna blir ibland det område där diskussionen förs, medan de djupare orsakerna ligger någon annanstans. Det kan handla om rädsla. Det kan handla om kontroll och det kan handla om människans behov av att känna att hon själv bidrar till sin acceptans inför Gud.

När diskussionen aldrig kommer vidare

Ett sätt att upptäcka när en människa värderar sina egna föreställningar högre än sanningen är genom det jag kallar cirkulära diskussioner. Cirkulära diskussioner innebär att man tar upp ett bibelställe och samtalar igenom det. Man ger en förklaring och försöker förstå textens sammanhang, men senare i samtalet återkommer personen till exakt samma bibelställe som om ingen förklaring någonsin hade getts. Det betyder inte att alla frågor är fel. Det är viktigt att varje bibeltext om detta ämne får komma fram och förstås, men när en person gång på gång återvänder till samma argument utan att vilja överväga svaret, handlar samtalet ofta inte längre om vad som är sant. Då handlar det i stället om vilka konsekvenser sanningen skulle kunna få.

Den som verkligen söker sanningen måste vara villig att låta Gud förändra även sådant som känns obekvämt. För sanningen handlar inte bara om att få rätt information. Sanningen handlar om att lära känna Gud och när vi lär känna honom upptäcker vi att hans förlåtelse inte är en billig förlåtelse. Den kostade Jesu liv, men just därför kan vi vila helt och fullt i den.

Att leva i förlåtelsens frihet

När vi verkligen börjar förstå Guds förlåtelse förändras vårt sätt att se på både Gud och oss själva. Vi slutar leva med en ständig rädsla för att Gud när som helst ska vända sig bort från oss på grund av våra misslyckanden och i stället börjar vi upptäcka en relation som bygger på hans trofasthet och det han redan har gjort. Detta betyder inte att synd är oviktig utan det betyder att synden inte längre har makten att definiera vår relation med Gud. Jesus tog själv hand om syndens problem. Han bar det som skilde oss från Gud och öppnade vägen till en ny relation. När vi vilar i denna sanning kan vi börja leva på ett annat sätt. Vi behöver inte längre försöka skapa ett värde inför Gud genom våra prestationer. Vi behöver inte längre försöka bevisa att vi är värda att älskas och accepteras utan vi får leva från den plats där vi redan är älskade och accepterade. Det är denna trygghet som gör att verklig förändring kan börja ske.

En människa som försöker förändras genom skuld och rädsla kommer ofta att fokusera på sitt eget misslyckande. Hon blir upptagen av frågor som “Lyckas jag tillräckligt bra?” “Har jag gjort tillräckligt?” “Är Gud fortfarande nöjd med mig?” men en människa som vilar i Guds förlåtelse börjar i stället fråga “Hur kan jag leva utifrån det Gud redan har gett mig?” “Hur kan hans kärlek få forma mitt sätt att leva?” “Hur kan jag ge vidare det jag själv har fått?”

Förlåtelse som en del av vårt arv

Förlåtelsen är inte bara något Gud har gjort för att lösa vårt förflutna utan förlåtelsen är en del av det arv vi har fått i Kristus. Gud har inte bara förlåtit oss utan han har också gett oss möjligheten att leva ett nytt liv genom sin Ande. Det nya livet handlar inte om att försöka nå fram till Gud. Det handlar om att leva tillsammans med Gud. Vi har blivit inbjudna att delta i det han gör i världen och när vi upptäcker vår identitet i Kristus börjar vi också förstå vår kallelse. Vi är inte längre människor som försöker få Gud att acceptera oss utan vi är människor som redan har blivit accepterade och därför kan leva utifrån hans kärlek. Det är just denna skillnad som förändrar allt.

Förlåtelse och relationer med andra

Den förlåtelse vi själva har fått är också grunden för hur vi möter andra människor, men det betyder inte att alla relationer automatiskt blir återställda. Det betyder inte att vi ska ignorera destruktiva beteenden eller låta människor fortsätta skada oss, men det betyder att vi inte längre behöver bära bördan av att kräva en skuld som ingen människa kan betala. Vi kan överlåta rättvisan till Gud som känner hela sanningen. Han ser allt som har hänt och han är den enda som kan döma fullkomligt rätt. När vi håller fast vid vår egen smärta och kräver att andra ska betala för det de gjort, fortsätter deras handlingar att ha makt över våra liv, men när vi överlämnar detta till Gud kan vi börja bli fria. Förlåtelse handlar därför inte bara om vad vi gör för någon annan utan det handlar också om vad Gud gör i oss.

Det Gud har gjort för oss

Det nya förbundet bygger på en enkel, men djup sanning:

Gud har gjort det vi aldrig kunde göra. Han tog initiativet.  Han bar vår synd. Han gav sin Son. Han öppnade vägen tillbaka till gemenskap med honom och han gav oss sin Ande så att vi inte längre behöver leva tomma och avskilda från honom.

Det kristna livet börjar därför inte med vad vi gör för Gud utan det börjar med vad Gud har gjort för oss. När vi förstår detta kan vi sluta kämpa för att förtjäna det som redan har blivit givet och vi kan vila i hans nåd. Vi kan växa i vår relation med honom och vi kan låta hans liv inom oss förändra oss på det sätt han alltid har tänkt.

Avslutning

Förlåtelsen är grunden för allt vi har i Kristus. Utan förlåtelse skulle synden fortfarande skilja oss från Gud, men genom Jesu död är vägen öppen. Vi kan komma till honom i trygghet och vi kan börja lära känna honom personligen. Vi kan leva som hans barn och vi kan ge vidare till andra den förlåtelse vi själva har fått.

Detta är kärnan i evangeliet:
Jesus gjorde det som behövde göras. Han tog bort det som hindrade relationen mellan Gud och människan. Han gjorde det möjligt för oss att få nytt liv genom den Helige Ande och han bjuder oss att leva varje dag utifrån det arv vi redan har fått i honom.

Förlåtelsen gör frälsningen möjlig.
Förlåtelsen öppnar vägen till livet och genom Kristus får vi börja leva det liv Gud skapade oss för att leva.

________________________________________________________________________________

Det här som jag översatt är ursprungligen tre häften; En ny början, Lösningen och Förlåtelsen.

Originalen är skrivet av Aaron Budjen (livinggodministries.net) och kan beställas av honom via hans hemsida. Det jag har gjort, med hans godkännande, är att skriva om dem till svenska så gott jag kunnat. De handlar om varför Guds uppenbarelse behöver få en plats i våra liv.