Tankar om tolkning

”Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig att tillhöra mig. Den som finner sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det.” (Matteus‬ ‭10‬:‭38‬-‭39‬)

Vad betyder det att förlora sig själv för att finna Jesus? Det här är ord från Jesus som vi ofta citerar, men vad betyder det egentligen? 

I den tid vi lever i så talas det mycket om att vi tolkar Bibeln på olika sätt. Det sägs också att vi ska vara generös mot varandras tolkningar och att ingen har hela sanningen. Det är helt korrekt att Bibeln är en mycket gammal bok, att världen som människor  då levde i skilde sig markant från vår värld idag. Vi har inte full förståelse för vad som står i Bibeln på grund av det, men är det inte märkligt att vi faktiskt kan förstå så mycket som vi kan? 

Tänk om det som hindrar oss för att se vem Jesus är faktiskt är vi själva?  Kan det vara våra erfarenheter, synden som bor i den del av oss som kommer att förgås och framför allt kanske våra förutfattade meningar som gör att vi tolkar olika eller har olika perspektiv på det vi läser? 

Kan ordet tolkning bara vara en ursäkt för att inte behöva konfronteras den som säger saker vi inte vill höra? 

Jag tror att Jesus inbjuder oss till att våga börja läsa Bibeln utan att lägga till våra egna erfarenheter, våra egna förutfattade meningar för att lära känna Honom. 

Är att förlora sitt liv bara att böja sig för Hans verklighet och inte min?