Att söka eller vara funnen

”Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet.” (Johannes‬ ‭5‬:‭24‬ ‭)

Jag söker efter Gud. Jag letar desperat, ropar, ber, läser Bibeln, läser böcker om honom, lyssnar på andra som berättar om Honom. Det är tyst. Det är som en tjock vägg. Himlen är blockerad för mig. 

Jag får panik. Jag får ångest. Jag svettas. Jag sover inte. Jag har huvudvärk. Hela min kropp värker.

Plötsligt går det upp för mig att Gud har hört allting , att Han har sett allting. Han bara väntar på att jag ska sluta söka och förstå att Han trädde in i mitt liv första gången jag bad Honom och sedan dess har Han inte lämnat mig. Han vill inte att jag ska söka Honom. Han vill att jag ska lyssna till Honom. Han kommer att berätta när Han finner det nödvändigt och Han kommer att berätta på det sätt Han väljer. Så jag vänder mig om. Och jag fortsätter be och läsa Hans ord. Inte sökande utan lyssnande. 

Jag lyssnar, Herre, jag vet att Du hör och finns här hos mig, att du talar när Du vill och på Dina villkor. Jag litar på dig för Du har sagt att jag kan.