Anklagad eller frigiven

”Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria.” ‭‭(Johannes‬ ‭8‬:‭34‬-‭36‬)

Det är så lätt att slänga ur sig fraser. Att säga att Jesus har förlåtit den här världen. Att säga att vi är förlåtna. Till och med att säga att jag är förlåten. Det är däremot inte riktigt lika lätt att leva i de verkligheterna som han gett oss. 

En av de stora sakerna han åstadkom var att ta bort anklagelsen. Vi anklagar oss och vi anklagar andra, men Jesus han tog bort anklagelsen när han tog bort synden. Vi anklagas inte längre inför Gud för vår synd, den bar Jesus på korset. Det som står mellan oss och Gud är att vi inte tror på det Jesus gjorde. Tror vi däremot inte så har har ingenting av det han gjorde för oss på korset någon rejäl verkan. Så fort jag tror på Jesus, vänder om vrider mig 180° mot Gud, bort ifrån mig själv då kommer han med nåden – han ger oss livet som en gåva. Det är så helt ofattbart! 

Den här världen kommer alltid att anklaga oss och ofta med rätten på sin sida. Vi lever inte upp till normen andra eller vi själva satt, men låt oss släppa oss själva ett tag och fästa blicken på Jesus. Han, som haft all anledning att anklaga oss, straffa oss gör det inte. Han tar istället straffet för allt som någon någonsin kan anklaga oss för. 

Jesus anklagar inte de människor som kommer till honom med öppna hjärtan. I Bibeln läser vi om hur de som kommer är sjuka, besatta, utan hopp och han anklagar dem inte, han vet om deras hopplösa situation. Istället så sträcker han ut sina händer och läker. Han helar, han upprättar och han befriar. Vi ser honom inte ha djupa diskussioner om orsaken till varför människan hamnade där. Jesus vet orsaken. Han vet syndens konsekvenser. De som anklagas är de som stänger sina hjärtan för Honom.

Vi människor vill veta orsaken; är det mitt fel, andras fel eller varför händer det här mig? Är det för att om vi vet orsaken så tror vi att vi själva kan göra nånting åt den? Men Jesus han tar inte alltid upp orsaken. Han bara lyfter av för han känner grundorsaken, synden, med dess många djävulska ansikten. 

Jag kommer till Jesus och är förvirrad, han lyfter av förvirringen och ger mig sin frid. Jag går därifrån och är egentligen lika förvirrad över situationen, men befriad. Då har jag två val. Jag kan fortsätta vara kvar i min egen förvirring eller gå därifrån i tro tillsammans med Jesus och i Hans frid.

Att tro på Jesus är att vandra in i en oviss visshet där han är den som vet allt och jag den som, typ, inget ser. Att följa honom är faktiskt att inte se och därför inte heller varken anklaga eller spekulera. Det är sannerligen inte lätt för oss människor att bara tillåta honom att läka, att hela och att upprätta utan att ständigt fråga varför. 

Anklagelser drabbar mig kontinuerligt och ofta för att de är sanna. De kommer som pilar från omgivningen, mig själv och det rike jag inte ser men som strider emot mig och allt vad som är sant. Jag faller ofta handlöst, men Jesus lyfter upp mig. Detsamma gäller dig – han gav sitt liv för just dig, du som läser detta.